Nyheter
Vad gör en konsultläkare? Möt Michel Tagliati som aldrig ångrat övergången till konsultrollen – “Man äger sin tid”
Michel Tagliati tillhör en av många rutinerade konsultläkare som Instacura regelbundet förmedlar vårduppdrag till över hela landet. Instacura-bloggen bokade en pratstund med Michel för att ta reda på mer om hans syn på konsultrollen.
En presentation är på sin plats. Michel Tagliati är 49 år gammal och bor utanför Göteborg. I sin arbetsroll som mångfacetterad konsultläkare innehar han en kärnkompetens i geriatrik, allmän psykiatri och försäkringsmedicin. Michel har även erfarenhet av att handleda AT- och ST-läkare i allmänmedicin.
Michel inledde sin läkarkarriär på sjukhus inom den offentliga vården, men har sedan ca 15 år tillbaka omfamnat rollen som konsultläkare. Det skulle nämligen visa sig att det påfrestande arbets- och jourschema som följer med en offentlig anställning både gick ut över familjeliv och normal dygnsrytm. Vilket gjorde att Michel sökte sig till primärvården där åtta till fem-tillvaron är säkrad.
Många verksamheter dras ju med väldigt hög beläggning på avdelningarna, så det är tufft om man är ordinarie att få det och funka. Det är betydligt enklare att komma in och jobba kanske lite hårdare som konsult en period och göra en fokuserad insats. För att sedan kunna återhämta sig. Och sedan jobba igen när man är okej.
När och varför blev du konsultläkare?
Jag ville inte sitta med ledighetsansökningar och hoppas på att jag får ledigt om 10-12 veckor när ungarna har skolavslutning eller fyller år. Vilket inte var självklart på något vis. Bemanningen var ganska tight så man höll ständigt på att byta jourer med varandra, det var ett väldigt pysslande.Allt det där slipper jag när jag inte är anställd. Jag har ju betydligt högre frihetsgrad men måste samtidigt ha en större planering. Men det är inget problem att vara proaktiv och planera sin tid i förväg. Att äga sin tid.
Det är stor skillnad på hur arbetslivet fungerar. Jag skulle nog inte orkat vara kvar i läkaryrket om jag varit anställd eftersom man har jouransvar 24/7/365 på kliniken. Det är massor av kollegor som har flera hundra timmar i jourkompensation som dom inte ens får eller hinner ta ut. Dessa blir innestående för att man inte kan ta ut det i ledighet, då skulle man vara borta från kliniken i ett halvår.
Hur kom du i kontakt med Instacura?
Förutsättningarna geografiskt i olika landsting ser ju olika ut. Där har jag märkt att Blekinge fungerade bra, de har sammanhållen journalföring mellan sluten- och primärvård, vilket inte alla landsting har. Anders på Instacura hade haft kollegor här och hade möjligheten att erbjuda kontinuitet. Det finns ju ingen läkare eller kollega som egentligen vill hoppa runt vecka till vecka och inte ta ansvar. Vi vill ta ansvar för våra patienter.
Jag tror att på beställarsidan så såg man inte tidigare riktigt värdet av att faktiskt anstränga sig lite grann, att ha kvar samma doktor och få vinster av det. Istället prioriterade man ”hög tillgänglighet” och därmed fick man ett enormt antal bokningar. När man tar upp det här med kontinuitet idag så finns det en större medvetenhet, både på beställarsidan och på leverantörssidan att vi kan hjälpas åt över tid för att avlasta de ordinarie på ett bättre sätt.
Det finns alltså ett smartare tänk i att komplettera varandra?
Ja! Kunden får en bättre kostnadseffektivitet och läkaren får rutiner. Alla vinner på det. De här idéerna som man kan läsa om att hyrläkare kostar x antal miljoner kronor. Det resonemanget är väldigt enkelt att dekonstruera, för om man tittar på personalkostnaderna totalt för landstinget är ju bemanningskostnaderna några få procent. Som konsult ser man oftast fler patienter per dag en än en anställd kollega, så produktiviteten är högre. De ordinarie kollegorna bär å andra sidan ansvar för kontinuitet och behöver avlastning i det.
Det handlar ju väldigt mycket om insikter om logistik och förutsättningar mellan olika personalgrupper. Där tror jag bemanningen har kommit för att stanna, vi har ett särskilt arbetsflöde som ser ganska annorlunda ut i jämförelse med om man är anställd. Det ena utesluter inte det andra. Det behövs både och. Någon som sitter still och känner verksamheten samtidigt som någon kommer in och avlastar och tar hand om det akuta.
Michel återkommer i sitt resonemang till kanske det bästa med att vara konsultläkare – känslan av att göra nytta.
Jag tror att när kollegor står och funderar över om det ska bli konsulter så väger ju anställningstryggheten tungt. Men när man kommer ut och gör nytta, folk är glada för att man kommer, man får omedelbar bekräftelse på det man gör och sedan helt och hållet får äga sin tid så är det svårt att gå tillbaka.
Hur upplevde du övergången till konsult?
Man kommer ju för att man ska lösa problem. Förstår man att jobbet inte är att tala om vad man tycker eller tala om hur det ska vara på ens arbetsplats, utan man kommer ut för att lösa problem, då får man roligt. Då blir det konstruktivt när man ser vad som förväntas av en. Jag tror att det är viktigt att man är inställd på att det är det som är uppgiften.
Det kommer kanske en sköterska till dig under tre gånger på en timme, då vill hon att du gör så att hennes liv blir enklare. Det är det som är ditt jobb, för då får du komma tillbaka nästa vecka, om du fattar hur andra personalgrupper har det på jobbet och vad dom behöver. Vad läkarsekreteraren behöver, vad sköterskan behöver, vad dina kollegor förväntar sig av dig. Om du förstår det och kan överträffa det utan att överarbeta saker. För det handlar ju inte om att man ska göra mest, utan att göra rätt saker i rätt ordning, på rätt patient. Hela tiden, varje gång. Så att det blir en trygghet för verksamheten, att när Michel är här och tar 15 patienter om dagen så blir det inget strul veckan efter.
Vilka är de största fördelarna?
Att man äger sin tid. Man behöver inte fylla i ledighetsansökningar. Man slipper mecka med sin anställning kontra sina jourkompsveckor. Man kan planera sin tid. Jag har exempelvis planerat färdigt nu till v.29. Sedan har jag sommarlov, det är klart redan, jag vet precis hur mycket jag jobbar. Frihet under ansvar.
Man har en marknadsmässig ersättning, man vet att man får det man ska ha. Det tror jag många kollegor är dåliga på, att förhandla och har dålig kunskaper om. Vad är en specialistläkare värd i Örnsköldsvik? Det har ju Anders på Instacura järnkoll på varje dag.
Skulle du rekommendera andra läkare att gå samma väg?
Det finns forskning som visar ju högre utbildning man har, desto större behov av autonomi har man för att vara nöjd i arbetet. Det här är rätt tydligt om man tittar till exempel på Silicon Valley när människor sitter och programmerar på stora företag som Apple och Microsoft. När dom är lediga så tar de egna jobb utanför sina tunga arbeten, de kanske gör 50 timmar i veckan och sliter stenhårt för sina stora uppdragsgivare men dom har ingen autonomi där så dom engagerar sig utanför sina ordinarie arbeten där dom får vara kreativa utan en massa corporate control.
Ett tankesätt och en rörlighet i yrkesrollen som han tycker fler svenska läkare ska anamma i större utsträckning.
Jag tror att man som kliniker ska bejaka det här med att det är jag som är doktor, det är jag som har legitimation, det är jag som tar hand om patienter, och på något sätt också ta ansvar för sin tid. För idag är det många andra som bestämmer över anställda kollegor. Var du ska vara, när du ska jobba, du äger inte din tid. Det här skapar en väldig inre stress hos många som tär på dom. Så börjar man känna att man klagar på landstinget som arbetsgivare, man klagar på bemanningen i jourschemat, man är missnöjd antalet sängar, antalet sköterskor osv. Man mår inte bra, jag tror många skulle må bättre av att vara lite mer rörliga på arbetsmarknaden och prova det här.
Men man ska nog ha jobbat ett antal år i vården för man måste ha sett flödena i verksamheten, så att man förstår var problemen finns och hur man löser dom. Annars kan det bli lite övermäktigt. Det finns ju olika nivåer att gå in på. Man ska inte ta för stora uppdrag det första man gör.