Nyheter
Jobba som bemanningssjuksköterska? Frida Ahlström vet – “Jag var nyfiken på att testa”
Undrar du hur det är att jobba som bemanningssjuksköterska? Vi frågade en av InstaCuras bemanningssjuksköterskor – Frida Ahlström.
Frida Ahlström, 42 år, är den Gävlebördiga sjuksköterskan som blivit hemtrakten trogen genom hela sin aktiva yrkeskarriär. Efter avslutade studier vid Högskolan i Gävle år 2010 inleddes arbetslivet på Cytostatikamottagning i Gävleborg Landstings regi. Via jobb inom hemsjukvården i Gävle Kommun tog Frida slutligen steget över till konsultsidan och är sedan november 2017 en eftertraktad bemanningssjuksköterska inom InstaCuras organisation. Frida bor i Gävle och är mamma till två tonårsgrabbar.
Varför valde du att börja arbeta som bemanningssjuksköterska?
Egentligen hade jag en jättebra arbetsplats. Men sedan inleddes en omorganisation, neddragning av personal och folk som omplacerades. Då uppstod det en groende negativitet hos kollegorna som ville flytta på sig men inte gjorde det, utan var kvar ändå. Känslan spred sig, vilket förde med sig att jättemånga sa upp sig i samma veva, inklusive mig själv.
Jag märkte som sagt ett missnöje hos mina kollegor på kommunen där övertiden bara växte och växte. När man väl ville få ut den så gick det inte på grund av att vi inte var bemannade nog. En stor frustration fanns över att man inte kunde vara borta t.ex. en halv dag. Trots att man har komp innestående så fick man avslag hos chefen. Det går ju inte, att arbetet ska styra ens liv, det vill inte jag vara med om, det ska vara tvärtom.
Sedan fanns det också en nyfikenhet hos mig. För jag hade ju hört från så många – “ska du inte prova som bemanningssköterska?” Då visste jag inte riktigt hur det funkade med lön och allting runt omkring. Ärligt talat så gick jag och var feg ganska länge. Sedan landade jag bara i att det är nu jag ska prova på det här, om jag ska göra det någon gång. Det var nyfikenhet och lite mod som krävdes. Jag ville verkligen testa utifrån det jag hade fått höra av andra som provat på det.
Friheten också. Att kunna vara med och välja uppdrag och kunna säga: “jag kan jobba såhär, jag kan inte jobba kvällar “ osv. Att det gick att styra på vilket sätt jag vill arbeta och att jag själv fick vara med och bestämma över min tid var avgörande.
Sedan har vi lönen. Jag har ju en mycket bättre lön som bemanningssköterska. Men rollen ger ju mig också möjligheten att jobba mindre, för att få mer fritid. Under en period kanske jag kan jobba lite mer och få in mer pengar. Sedan kan jag jobba lite mindre och prioritera min fritid. Det är någonting som du inte riktigt kan styra över själv om du jobbar åt region eller kommun.
Varför just InstaCura som uppdragsgivare?
Min första kontakt var genom mitt Facebookflöde när InstaCura hade skrivit något. Då väcktes inledningsvis en liten nyfikenhet hos mig, sedan tänkte jag egentligen inte mer kring det. När jag sedan sa upp mig så kontaktade jag InstaCura och fick väldigt snabbt ett nytt jobb!
Om jag ska säga någonting positivt med InstaCura så känner jag alltid ett lugn och en trygghet i att Anders på InstaCura hittar jobb åt mig som också passar mig. Vill man lämna sin arbetsplats och känner just den känslan att här är någon som verkligen vill hjälpa mig, det tror jag är otroligt viktigt när man väljer bemanningsföretag.
Det låter som en väldigt smärtfri övergång till att jobba som bemanningssjuksköterska?
Ja, det var ju det. Mitt första uppdrag var i Karlholmsbruk, då pendlade jag ca 30 minuter. Det funkade jättebra, jag var där i 2 månader. En mycket bra tid där jag fick komma in i det nya livet som bemanningssjuksköterska och fick lära känna alla. När sedan de där 2 månaderna hade gått så kände jag att – “okej, nu kan jag det här”.
Efter det började jag i mars 2018 på det uppdraget som jag fortfarande är på. Det blev alltså ett väldigt långt uppdrag. Jag har ju bara haft två uppdrag som bemanningssjuksköterska, det första var som sagt på två månader och nu det här lite längre. Det har funkat riktigt bra! Där jag har hamnat nu, inom palliativ vård, det är någonting som jag verkligen vill jobba med. Så det blev en riktig lyckoträff. Jag pendlar till arbetet och tycker fortfarande att det är värt det. Att det till och med kan vara skönt att sitta i bilen i en halvtimme innan och efter jobb.
Vilken är största skillnaden mellan livet som anställd i landsting/kommun kontra livet som bemanningssjuksköterska?
Som anställd mot region och framförallt kommun så upplevde jag alltid att jag inte hann med det jag skulle. Att jag inte hann göra tillräckligt. Jag ville göra mer, men det gick inte. Vi hade så pass mycket att göra. Bara att ha med sig det varje jobbdag i bakhuvudet, att man inte har tid att göra ett bra jobb, det var fruktansvärt jobbigt. En dålig känsla som klamrade sig fast på helger och andra lediga dagar. Hur man en gör så tar man med sig jobbet hem. Nu gör jag ett bra jobb, låser dörren, går hem och känner – det här fixar jag! Det här gick ju bra! Det tycker jag absolut är den största skillnaden, att jag som bemanningssköterska gör ett bra jobb.
Jag får uppgifter som jag ska göra, jag behöver inte tänka på att det exempelvis ska bytas däck på bilarna eller att vi borde städa inne på kontoret. Nu kan det vara någon som frågar en – “har du tid att städa kontoret?” Det är inte jag som leder själva arbetsflödet. Jag får arbetsuppgifter som jag utför och känner verkligen att jag är en tillgång i gruppen. När arbetsplatsen väl har upptäckt det här med att lägga jobb på bemanningssjuksköterskor, för att ordinarie personal ska kunna göra det dom normalt inte hinner med, så har man verkligen hittat rätt koncept för bemanningssjuksköterskor.
På mina arbetsplatser har det aldrig funnits ett motstånd. För det har man ju också hört talas om, att vissa bemanningssjuksköterskor inte blivit väl omhändertagna på sin arbetsplats. Det var lite avundsjuka i början, men det tror jag är en trend som har vänt.
Är det framförallt en avlastande funktion som man som bemanningssjuksköterska bör ha?
Ja, man fungerar som avlastande personal och utför sysslorna ute på golvet. Som i mitt fall att jag åker runt till patienterna i hemmet. Då kan den jag jobbar med göra arbetsuppgifter inne på kontoret som man i normala fall kanske inte har tid med på grund att personalbrist. Tar man åt sig en bemanningssjuksköterska på arbetsplatsen så får man en lugnare arbetssituation.
Skulle du rekommendera andra sjuksköterskor att gå samma väg?
Ja, absolut. Jag tror att om man har jobbat i 10 år på en och samma arbetsplats så behöver man se någonting annat. Man behöver någonting att jämföra med. Du lär dig så otroligt mycket genom att ta ett uppdrag som bemanningssjuksköterska och se hur verksamheten fungerar från ett annat perspektiv Jag tror faktiskt att alla skulle må bra av att göra det under en period. Sedan är det ju många som känner att de uppskattar sin gamla arbetsplats och går tillbaka och jobbar. Men just det här med att våga ta mod till sig, följa sin nyfikenhet och prova någonting annat är oerhört nyttigt och utvecklande.